Jag är en nöjd deltagare av Dobermans designkonferens Frontiers of Design som gick av stapeln i Stockholm i slutet av Augusti 2018. Till Frontiers-konceptet (om jag får kalla det så) hör också en film, Frontiers of Design Film, där ett antal framstående personer inom det breda fältet design säger sitt om dess framtid. Jag fick möjligheten att se denna film på plats. Underhållande, en del tankar går igång och vacker.
En av de intervjuade personerna är Lisa Kay Solomon, från Singularity University. En person jag blev intresserad av och kollade upp. Detta ledde mig till ett TEDx-snack hon gjort ett tag tillbaka. Det låter som om hon konkretiserat och strukturerat upp mina egna tankar sedan länge, angående en viktig konkurrensfördel som vissa företag(skulturer) har/kommer att ha. Och den är väldigt mycket enklare än bäst AI-forskare, störst moln eller grymmast designers. Det handlar om respekt och förståelse för tid. En sund kritik av, samt smartheten att applicera en designers mentalitet på, möten.
Nu har jag inte en bred studie kring alla företags syn på och sätt att hantera tid, effektivitet och möten till mitt förfogande. Men min erfarenhet är, med all respekt för att många försöker, att det inte står så bra till.
Vi har många gruppledare, team-ansvariga och personer som på andra sätt spelar en avgörande roll för hur många fler medarbetare överhuvud taget kan vara smarta och effektiva. Hur många av dessa reflekterar över hur de genomför alla dessa (för många möten är det) aktiviteter på ett allt annat än slentriant sätt? Den frågan lämnar jag där. Men jag vet vad jag själv tror.
